Tankar och känslor
27/3
På premiärtur med min cykel igår inser jag plötsligt att jag blivit så stor
om magen att jag inte kan cykla som jag brukar
Knäna fick liksom böjas lite snett ut mot sidan...
I varje uppförsbacke flåsade jag som om jag hade sprungit fem mil.
Kan det bero på allt extra blod som ska pumpas runt? ;) Eller bara att jag är fruktansvärt otränad efter vintern...?
Säger högt till dig;
Jisses vad du är i vägen lilla människa!
Hur kan något som är så litet göra så stor skillnad?
(ca 24 cm långt och 500gram tungt♥)
Var man än är vem man än pratar med så skiner de upp
när de hör att du ligger där inne.
Så fort jag sitter ner så gör du dig hörd med dina smekningar
och små slag inifrån min mage.
Det är lätt att få känslan av att det ligger en alien där inne
och vem har sagt att vi inte är det egentligen? ingen som vet.
Jag vet att du är ren kärlek iallfall.
Du lilla liv som växer inuti min kropp.
Spelar ingen roll vem du är, hur du ser ut så älskar jag dig
hela vägen till månen och tillbaka.
♥
21/3 Meditera mera
Det är verkligen märkligt det här med meditation.
Lika märkligt som märkvärdigt.
Övning ger färdighet i allafall har jag insett idag
Första gången jag mediterade så kände jag mig som ett ufo.
Står där med okända människor, hålla varandra i hand och blunda.
Nä, det var nog inget för mig.
Men ju mer tiden gick och desto fler meditationer jag gick på,
gick ljuset upp för mig;
Det är ju för min skull jag är här, inte för någon annan
När man inte längre hör hur personen brevid andas,
ja då har man lyckats komma ner i sig själv så pass att man har stängt av sin fysiska kropp och bara lyssnar på sin själ och sina vägledare.
det är en märklig känsla.
Som alla borde få uppleva.
Det är inte varje kväll som man möter Jesus precis.
("Hon har ju blivit galen", tänker ni, som vet att jag absolut inte är troende, på det viset)
Men jag är inte galen.
Han är min vägledare.
och ikväll har jag tackat för att han gett mig klarhet på min väg i livet.
Jag kan nu lugnt och stilla koncentrera mig på att bli mamma en tredje gång.
Sen kan jag ta tag i det som jag är ämnad för i livet, mer än att vara mamma alltså;)
Ja, det var min onsdag kväll, det är ju som som sagt inte varje kväll
som man tar sig ett snick- snack med Jesus.
Inte heller varje kväll som man dricker läkande vatten,
men den historien tar vi en annan dag.
Vad har ni gjort ikväll?
♥
18/3
Hipp hurra, Tuwa fyller år idag!
Tårta står på schemat.
Idag får man slicka alla skålar äta massor av gott, välja mat och få paket.
På tal om paket så har vi fått tillökning i djurfamiljen här på Solhäll.
En liten pojk-kanin.
Han är urgullig♥
Vet inte vem som fick honom i present, Tuwa eller Mamma.
Nu är han här iallafall.
Sötnöt.
Bäst att sticka ner och baka lite till 11-kaffet.
Prinsesstårta var beställd♥
PS. Tack fam Jäderholm för att ni förgyllde min födelsedag♥ även familjen Herman och Ericsson,
och alla andra små sms och meddelanden på FB som gör att manblir glad i själen♥
7/3
Underbara känsla.
Bebis sprattlar runt, samtidigt som dopplerna förs över magen
och vi ser en klar bild av vårt lilla liv.
Vi har varit på UL och man kunde efter tio minuter konstatera att vi hade EN bebis därinne,
den mådde finemang och var mkt livlig♥
Resten av tiden stirrade vi på skärmen och förundrades över att det faktiskt ligger någon i min mage.
Ännu en gång!
Lika fantastiskt varje gång!
Nu får det gärna bli sommar och sol och svullna ben, jag skiter i vilket,
bara jag får uppleva den där underbara känslan av
att bli mamma på nytt.
Vi längtar, vi längtar.
♥
Vardagen på Solhäll 5/3
Stiger upp samtidigt som min försovna make. cirka 1½ timme innan skolan börjar.
Gott om tid tycker ni, inte jag, särskilt inte en dag som denna.
Jag har jobbat hela helgen och har hört någonstans att min make uttryckt sig med ordet "städa"
åter som en ypperlig idé, när hela Solhäll är upp och ner. Men tyvärr uttryckte han bara ordet.
Tvättbänken är full med rena kläder, golvet är fullt med smutsiga.
Köket belammrat med disk och smulor på hela golvet.
Julgardinerna hänger och hånar mig vid frukostbordet.
Nu är det ju "bara" röda hjärtan på och inga tomtar,
men bara vetskapen om att jag hängde upp dem till jul får mig att känna en liten uns panik.
Barnen ska kläs på, väskorna packas och ytterkläder tas på. Låter smidigt va?
Om bara allt låg där det skulle...
Bara att hitta rena trosor tar en halvtimme,
inser att vi blir försenade denna dagen oxå...eller?
Vardagen på solhäll.
Här är en annan vardag;
Tuwas rum borde påbörjas snart, lite el och nya väggar skulle inte sitta fel.
Nu när vi väntar tillökning till sommaren
känner vi att vardagsrummet behöver en omgång.
Så man kan sitta där ockanske och typ amma lite...?
Med en liten diskussion igår kväll inser vi att detta faktiskt är möjligt,
utan att lägga massor av pengar på det...
Med trevliga vänner som gillar att riva väggar (typ familjen Jäderholm...?)
Och andra vänner som kanske gillar att bygga och
självklart med ett stort engagemang och tålamod från oss själva
så kanske vi kan klara ut det här innan bebis kikar ut.
och även om vi inte gör det, så klarar vi det med tre barn oxå...=)
Bara vi har varandra ♥
***
2/3
Två människor som älskar varandra,
(jag begär för den delen inte att hon ska älska mig)
står och skriker förtvivlat mot varandra i hallen
för vilken gång i ordningen minns jag inte,
allt för många i vilket fall.
Distansen mellan oss växer och egentligen vet jag vad som krävs för att vi ska komma närmre.
Kärlek.
Ren och skär kärlek.
Jag vet att jag har den.
Den har funnits där sen jag fick reda på att hon växte i min mage.
När hon äntligen kom ut växte sig kärleken om möjligt ännu starkare.
Och oron kom med den. och kriget.
Hon fick en syster och sen den dagen har det varit ett krig.
Ett tiotal byxor om dagen i snart 4 år, ja, jag skojar inte.
Vems tålamod tar inte slut då?
Vilken mamma får inte en distans till sitt älskade lilla barn i det kriget?
En antal psykologbesök, där allt beskylldes på föräldrarna, gjorde inte mammasamvetet bättre.
Efter alla försök att få det lilla barnet torrt, på dagen, ger mamman upp och tänker, att någon dag,
ja någon dag kommer det att sluta,
om jag bara inte bryr mig.
tio nerkissade byxor senare, tog tålamodet slut, skrikandet hade börjat,
och cirkeln var sluten ännu en gång.
Läkarbesök på schemat. Allt med blåsan testas. Den är Normal, bara lite busig!
Lite busig.
Jaha, föräldrarna provar desperat att ställa klocka och låta barnet gå på toa efter den.
Det funkar, som alla andra tappra försök, några dagar, sen fallerar det.
Barnet börjar skolan. Hurra!
Något vi kämpat flera år med tas kanske inte riktigt på lika stort allvar där.
Hemma funkar det skapligt, medans vi varje dag får hem ett blött barn. Med blöta byxor i en påse.
Pappan var ledig en vecka. Barnet är torrt större delen. Hurra!
Har vi äntligen lyckats?
Barnet börjar skolan igen och kommer hem med nummer två i byxorna!
Vad händer?
Ärligt, vad händer?
Vad gör vi för fel?
Förstoppning?
Ja, just då, den veckan.
Men alla andra veckor efter det?
Är hon förstoppad jämt, eller har hon tappat signalen helt?
Lämnar mitt barn på skolan och går själv gråtandes därifrån, vill bara ta med henne hem,
hålla om hela dagen och bara älska henne, ge henne all kärlek i världen.
All kärlek som hon förtjänar.
Distansen har växt med problemet, någon i hela världen som förstår detta?
Eller ska jag boka tid?
Den där relationen som jag aldrig haft med min egna mamma,
den vill jag så in i norden gärna ha med mina egna döttrar.
När tar kriget slut?
♥♥♥
Nummer 3
28/2
Dags att bekänna.
Den här ölmagen går ju inte längre att dölja.
Särskilt eftersom jag inte ens är särskilt förtjust i öl,
ja det kanske skulle vara just nu i så fall.
Jag har vetat ett tag att jag inte kommer att jobba på hela sommaren.
och att 2012 kommer att bli ett fint år, det har jag vetat ännu längre.
Min make och jag har haft delade åsikter angående detta i ett par år.
Jag insåg till slut att jag fick erkänna mig besegrad.
Jag är mycket nöjd med det jag har.
När jag väl hade insett och bearbetat min sorg över det jag aldrig fick,
Då ändrar sig karln!
Eller var det att jag slutade tjata?
Vi ska ha barn igen!
♥
Det lilla livet gör sig påminnt varje dag och
tänk vilken känsla det är att bära livet inom sig.
Vilket mirakel, varje gång!
♥
9/2 Nudlar och snor
Januari månad flöt förbi, i jobb, i tv-tittande, surfande,
bad i tunna, tappande av tänder, matematikpluggande, ponnyridning, husvärdering och meditation.
Det är det som är livet.
Dagarna som börjar, rullar och helt plötsligt är de borta.
Borta för att aldrig återkomma.
Jag är lyckligt lottad som har fina människor runt omkring mig varje dag.
(och en katt som precis i skrivandets stund pockar på uppmärksamheten,
genom att demonstrativt ställa sig på mig. Baileys, jag gillar dej oxå...)
Just denna dag är jag hemma för VAB, men i själva verket kanske mina barn får ta ut VAM,
för jag är precis lika snorig och hängig som dem.
Lycklig är jag oxå för att min veckobudget tillät mig att inhandla snabbnudlar,
som på tre minuter tog mig 12 år tillbaka i tiden,
på den tiden då jag levde på snabbnudlar och var överlycklig om
min veckobudget då tillät mig att köpa ost!
Fick även "snabbnudlar" till smeknamn av mina lärare, men det är en helt annan historia=)
Idag var iallafall en ypperligt bra sjukdag att prova denna lyxmat på mina barn.
och, det gick hem såklart! =)
Såna här dagar tillåter jag mig att ha, då vi tittar på film, tittar på film, tittar på tv och äter ohälsosam lunch!
Hur gör ni med livets alla dagar?
♥
27/1 2012
Ett år har gått. Och det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på
den förkrossade mamma, den förtvivlade pappan och systern som miste sin vän för livet.
Det har heller inte gått en dag utan att jag tänker på det scenario Ni måste ha gått igenom just den morgonen
och hur jävla orättvist livet är.
Man söker förgäves svaret på den svarslösa frågan; VARFÖR?
Varför just Ni, varför just Han?
Jag tänker på Er, jag tänker på Er, jag tänker på Er och
önskar så att allas tankar kunde föra honom tillbaka!
För evigt ett barn. En vacker prins.
En speciell liten ängel.
För vacker för jorden.
Tänder ett ljus för dig C.
Tänder ett för din fina familj.
Och tänker på hur orättvist det är att du aldrig kommer tillbaka.
Barnen har vi till låns och du påminner mig om det varje dag C.
♥♥♥
Slutet på januari. 23/1
Jisses nu var det längesen jag skrev!
Jag tänker ut små inlägg varje dag och där stannar det. Jag hinner ingenting!
Idag är däremot en sån där mellan dag då jag faktiskt hinner/orkar skriva nåt läsbart.
Idag är en bra dag. Livet är bra precis som det är.
Lite stökigt kanske, för vi hinner varken städa eller diska mellan varven.
Men på onsdag då SKA jag städa, hela huset!
För vet ni vad som händer på Solhäll på torsdag förmiddag!?
Här ska det komma en mäklare och värdera vårt fina hus♥
Det fattas lister lite överallt, men det är väl överkomligt?
Hoppas och håller tummarna att värdet ökar, så vi kan spara mer pengar!
***
Matematik kurs B har startat, i KLASS!
Så skönt, nu kan man slänga upp handen direkt när man tappar bort sig eller inte förstår.
Det här blir a piece of cake!
***
Facket ville ha in våra åsikter om FAM.
Här är mina;
SLOPA FAM, SLOPA SLAVKONTRAKTET!
Jag har valt att jobba med äldre människor förjag tycker att
Men som det ser ut nu, med FAM i bilden,
så har vi som ska vara arbetskamrater tvingats att
jaga timmar från samma timbank, vilket leder till att vi i slutändan blir arbetsfiender.
Detta leder till psykisk ohälsa och att vi som arbetsgrupp
splittras. Framför allt leder det till att vi får lägga all vår energi, då
menar jag all energi, på schemat och tillgänglig tid. Istället för att lägga
all denna dyrbara tid till de som verkligen behöver den - våra vårdtagare.
Fördelarna
med FAM som det står i alla papper som vi fått till oss, är följande;
Brukarperspektivet; Förbättrad kvalité för vårdtagarna eftersom insatser utförs av
ordinarie personal som känner till brukarens behov och verksamheten.
Yrkesperspektivet; Höjd status på vårdyrket. Fler ungdomar väljer att utbilda sig till
undersköterskor.
Lärande organisation; Genom att personal flyttar på sig får de nya idéer och kan ta med sig
det till sin arbetsplats. Det är givande att vara på ett nytt ställe. Vi kan
dela med oss av kunskap när vi går över gränserna.
Då vill jag ge lite motargument till
detta;
Brukarperspektivet;
För det
första så är det ingen som helst trygghet för Ester 95år att det kommer 20
olika personer och kanske fler, till henne under en månads tid. Ofta är vi
redan 10-12 personal i en arbetsgrupp och kanske är redan det för många för
Ester att hålla reda på. Det utlovades även brevidgång på de platser man hade
valt att lägga sin tillgängliga tid på, men dessa tillfällen till brevidgång
har varit obefintliga. Därför kan vi heller inte känna till de brukare som vi
ska gå till, ej heller deras behov eller hur deras verksamhet fungerar.
Yrkesperspektivet;
Jag skulle
nog vilja säga att yrket snarare har blivit mindre attraktivt och att vi
absolut inte tryggat framtiden genom ett sånt här avtal, vi snarare hugger
huvudet av den, framtiden alltså. Efter den här debatten lär inte fler ungdomar
välja vårdyrket tyvärr.
Förslag på
att göra vårdyrket mer attraktivt; Höj lönerna, ta in städerskor som tar hand
om städet, låt undersköterskor göra det som de är bäst på; omvårdnaden. Även en
del sjukvård, som vi alla har läst i vår utbildning, men aldrig får utöva. Det
skulle underlätta för all våra duktiga, men överarbetade, sjuksköterskor i
kommunen!
(Vi skulle kanske, under våra utbildningar, ha
tagit en extra kurs i schemaläggning, administrativt och det allra viktigaste
en kurs i städning! )
Lärande organisation;
Den här punkten är jag beredd att hålla med. Jag tycker att
det är viktigt att vi som personal får upp ögonen och inte stirrar oss blinda
på vår egen verksamhet. Ett perfekt tillfälle för alla gamla rävar att se på
sina egna rutiner från ett annat håll. Men med den psykiska ohälsan som råder
överallt, så tror jag inte att det är så stor rullans på personalen. Det är
många som ligger lågt med sina timmar, ligger hellre lite minus istället för
att ränna runt. Sen är det andra som väljer att ta sina medarbetares
minustimmar, bara för att vara snälla, vilket inte håller i längden.
***
Jag tycker, precis som facket, att alla mina medarbetare,
inklusive mig själv har all rätt i världen att få välja sin egen
tjänstgöringsgrad. Det är en självklarhet, men inte med de här premisserna.
En period har mitt arbetslag varit delaktiga i FAM, vi är på
väg in i nummer två. Inför varje period har vi tilldelats många minustimmar.
(-43 och -39 om vi ska vara exakta) Hur tror ni att det känns? Att gå in i en
period och veta att man måsta jaga timmar för att inte ligga minus 30 vid
avstämningen. Det hade varit en sak om vi hade börjat på plus minus noll. Det
hade känts ok. För då kan jag välja när jag vill gå in och jobba ”extra” .
Innan FAM kunde man gå in och jobba extra och veta att i slutet av månaden har jag tjänat på det.
Det märktes i mitt lönekuvert.
Men med FAM jobbar jag bara in mina timmar och det blir ingen morot för
mig, att gå in och kanske täcka upp för mina kamrater som är sjuka eller har
semester. Enda gången jag tjänar på mina plus timmar är när jag säger upp mig,
för då betalas dem ut, inte vid avstämningen.
Jag har aldrig behövt ta med mig mitt arbete hem, jag har alltid kunnat gå hem med gott
samvete och vetskapen om att vi har det bra på jobbet! Nu efter en period med
FAM så kan jag formligen säga att jag drömmer mardrömmar om mitt arbete! Jag
diskuterar och ältar schema och timmar med arbetskamrater, med min familj, med
vänner. Alla är med i debatten, alla läser tidningen och läser de inte
tidningen så hör de om det på ICA eller för den delen på Konsum. Och jag vill
ju tyvärr säga att merparten är ganska negativa till allt vad FAM innebär.
Lägg nerdetta slavkontrakt, innan ni mister många riktigt duktiga undersköterskor, till
någon annan kommun, för här lär vi inte stanna!
Någon har nu ryckt mattan under alla våras fötter, genom att ta all den trygghet som vi
känner, både hemma och på arbetet. Vårdare som vårdtagare. Vi är berövade vår
frihet och vår trygghet.
Den trygghet som facket ska ge mig, är nu
borta.
***
5/1
Första dagen på mycket länge som jag vaknar av;
"Mamma kan du sätta på TV:n?"
Jag svarar;
"Har vi klarat oss utan TV i ett halvår-år, så behöver vi väl inte sätta på den så fort vi ha skaffat en?
Kan vi sätta på den efter frukost?"
Tuwa svarar;
"Jag vill ha en TV som är på, varför köpte vi ingen TV som är på?"
Vad säger man? Man säger ingenting och går snällt och sätter på den nya TV:n!
♥
3/1
Året börjar fint, med en veckas semester,
där man kan koppla bort jobbet helt och hållet. Åh, så sköönt!
Eller kan jag det?
Är vaken och uppretad.
Har semester denna veckan.
Med 10 sms igår från
vikförmedlingen
och ungefär lika många nu på morgonen,
så känns det inte som man kan koppla bort jobbet!
Det värsta är att man måste svara Nej på sms:en
och även att jag snällt gör det,
ja då skickar de samma sms en gång till!!!
Galen!
Ja, jag har en fast tjänst
på kommunen.
Känns som när man var vikarie och skulle vara redo
varje dag på att någon kunde ringa och erbjuda en dags jobb.
Snälla någon. Vad är det här?
Jag kan heller inte plocka bort mig om jag lagt mig tillgänglig, även att jag har semester.
Jag vet att jag kanske inte borde skriva om jobbet här.
Men är man så här frustrerad så bara måste man!!
Klockan är halv åtta en tisdag förmiddag.
Jag har semester.
Jag är klarvaken och jävligt uppretad!
***
2012
Ett nytt år är på ingång och vi lämnar det gamla bakom oss.
Varje sekund vi ältar allt gammalt, stjäl vi från vår framtid.
Så blicka nu framåt, men ändå, stanna i nuet.
Det är nu vi lever, nu vi finns.
Vem vet vad som finns kvar av jorden nästa år?
Var jag än går, ser jag människor som strävar efter det perfekta nyårsfirandet.
Handla champagne,
handla massor utav mat som har rest
hundratusentalsmil
för att komma till våra välfyllda nyårsbutiker
(för att även slängas på detta enorma sopberg av mat, som,
jag lovar, växer med väldig fart!)
Köpa någon vacker nyårs-stass som någon riktigt duktig skräddare
på andra sidan jordklotet
har suttit och sytt för mindre än
vad vi tjänar på en timme här i Sverige.
Alla reklamkanaler sjunger ut var det finns fin-fina raketer att köpa, som vi kan
förpesta jordklotet och ozonlagret
om ännu mer med!
Men var jag än vänder mig så inger det ej hopp.
Regnet öser ner på självaste julafton.
Folk undrar var snön har tagit vägen
samtidigt som de tar bilen tio gånger fram och tillbaka till stan under en dag.
Folk skrattar och tycker att vädret har blivit galet!
När det i självaste verket faktiskt är vi som är galna!
Vädret är precis som det ska, precis så som vi har tvingat det att bli.
Vi har tsunamis, översvämmningar, jordbävningar, polarisen som smälter,
tork-katastrofer, människor som svälter, vi är galet mycket folk som ska samsas på denna jord!
VI MÅSTE VAKNA!
Vi ska absolut leva i nuet, men om mina barn ska ha en värdig jord att leva på
så måste vi agera!
Tillsammans.
Vi måste inse att vi alla är ETT.
Vi sitter i samma båt.
Den som tror att det inte hjälper att en människa gör skillnad, den har väldigt fel.
Om alla människor på jorden kunde göra en sak varje dag för jorden vi lever på.
om var och en av oss gör en sak var.
Förstår ni vilken kraft det skulle innebära?
Vi sitter i samma båt, men båten är på väg mot botten.
En krönikör som jag följer skrev här om dagen;
"TITANIC SJUNKER, men orkester fortsätter att spela"
Jag tror att mitt blogginlägg får sluta med det och kanske en sak till;
Kan ni lova mig, ni som följer min blogg att ni ger er själva och jorden ett riktigt fint nyårslöfte,
♥Bli en miljöhjälte, för vet du? DU gör skillnad!♥
♥♥♥
25/12
Sitter här vid frukostbordet, tidig Juldagsmorgon, dricker mitt ingefärs te och äter lite mer av julen.
Ska snart sticka iväg till jobbet. Har tillbringat större delen av helgen där faktiskt.
Julaftonskväll var härlig, det var några få timmar som jag fick spendera hemma=)
Vi missade Kalle, men vad gör det när man kan spela smurfmemory istället?
Pappan var tvungen att sticka iväg och köpa tidningen så han missade TOMTEN! Hur kunde han?
Svarte Petter, Löjliga familjen förgyllde vår kväll.
Även en vandring på Ängs tomma gator, med en härlig stjärnklar himmel ovanför våra huvuden♥
Mys i mammans och pappans stora säng för hela familjen,
med smurf-filmen som en avslutning på en kort men härlig kväll♥
Nu är det bäst att sticka.
Det var någon som sa en gång att min julhelg på jobbet inte gillls,
eftersom jag inte jobbade på julaftonskväll,
ska vi byta tur nästa år?
♥
9/12
Nä, det blev ingen semester, det blev sjukdagar istället.
Hur kul känns det?
När jag faktiskt hade omvänt mina tankar om semester,
då får jag världens dunderförkylning med influensasymptom!
Så, det var väl meningen då. Att jag inte skulle vara på jobbet denna helg!
Usch och fy vad jag är sjuk jämt.
Är det inte det ena, så är det de andra sa kärringen som blödde näsblod
Min syster fyller år idag, det får mig alltid att tänka på familjemiddag
på kinaresturangen på hörnet.
Minns ni?
Friterade räkor och strimlad biff
Med detta så fick man ett underbart avbrott från
lussebullar, stearin i håret, vita nattlinnen,
evigt kliande glitter och det otroligt kalla och blöta golvet
i förhallen på kyrkan.
Gratulerar på din dag Anna! 33 år! Galet! Tänk va fort tiden går!
♥
6/12
Här sitter jag med värken och en kopp kaffe! Välkommen tillbaka värk!
Jobba en helg, missa träning i mer än 2 dagar, så är det kört. Kul!
Det värsta är väl att jag ska jobba i helgen igen. Vilket inte kommer att gå.
Jag ska försöka ta semester. Herregud, ta semester för att jag inte kan jobba!
Ska det vara så?
Uppföljningssamtalet med chefen lyser med sin frånvaro. Snart går jag till en läkare igen.
Kanske ska prova en ny läkare?
Man kan ju inte bara åtgärda konsekvensen av ett problem, utan kanske ursprunget?!!
Ännu en gång; Jag har fortfarande ont i min handled, där allting började.
Inget har skett där!
Ge mig tips och ideér någon, för här står allt still.
Akupunktur, check!,
Massage, check!
Triggerpunktsbehandling, check!
Vila, check!
Healing, check!
Meditation, check!
Sjukgymnastik, check!
Röntgen, check!
Naprapat, check!
Hjälp till självhjälp, check!
Köpt årskort på sportlife, check!
Jobbat, check!
Plan B, check!
Plan C check!
Plan A, Check!
Bryta ihop, Check!
Komma igen.
***
25/11
Whats special about this lussecats!?
Jag vill inte baka såna i år. De är torra, tråkiga och sen äter barnen bara russinen ändå juh.
Ska även meddela att jag rensade för inte så längesen ut förra årets lussekatter ur min frysbox=S
Så i år kommer det antagligen bli något nyttigt.
(Om det nu finns något nyttigt till jul? Mer än brysselkål? och vad är julen utan mat och godis och ännu mer godis?!)
Tips mottages tacksamt!
Jag och min make jobbar på den nyttiga stilen just nu.
R kommer hem från kursen i sthlm och beställer salladsbuffé till fredagskvällen!! ja då är det allvarligt hörrni
och verkligen något att ta vara på, för man vet aldrig när han faller tillbaka till chilinötter och coca cola...
Han har även börjat gymma!
och jag ska börja oxå=)
Den här trenden på Solhäll ska absolut hålla i sig! För vem vill falla tillbaka?
Följ med oss på resan in i varierad kost och motion, gym och vardagsmotion, nyttiga efterrätter och mindre portioner=)
Skönt när man äntligen är två om det!
♥
24/11
En månad kvar till tomten kommer! Jippie! och känner ingen som helst ångest över detta. Känner mig lugn.
Naprapatmöte stod på schemat idag.
Ett tag trodde jag att min nacke bröts.
Men jag kunde både stå och gå efteråt, så jag tror att den mår bra.
Värre efter ett par timmar. Alltså nu. Då är allt igångtriggat igen.
Känns lite konstigt att komma in till en ung, snygg, vältränad naprapat, klä av sig lägga sig på britsen
och han börjar med att knäppa upp BH:n!
och sen börjar vi prata bröstmuskler och han pratar om att han ska känna på dem sen...
Det mest märkliga var väl när han la sig över mig.
och bad mig att andas.
När han äntligen var klar då gick han på min nacke.
Herregud, kunde det inte räcka med brösten?!
Till råga på allt så skulle han ha betalt!
♥
Skämt och sido.
Han var verkligen ett guldkorn.
och han bekräftar det jag har sagt hela tiden.
Handleden är inte bra. ÄN. Kan vara ett ligament som har skadats!
Han pratar även om MR. Det gillas av mig, en riktig utredning av min handled.
Sen att det verkar som att problematiken sitter i musklerna.
Skönt, då vet jag att jag kan göra nåt åt det!
♥
Träna träna träna.
Någon som vill blir min PT?
Jag betalar inte speciellt bra, då ekonomin har mer eller
mindre raserats det senaste halvåret, men vi kanske kan byta tjänster med varandra?
♥
15/11 Tillfällighet, slump eller öde? Bestäm du.
Tackar de övre makterna att jag är med i scouterna.
Vill ni veta varför jag är extra tacksam just idag?
Åker hem från jobbet ca 13.17.
Möter, av en tillfällighet, en ängaboll i bil. Jag svänger av i Nässjö precis innan honom mot Äng.
Han ligger kanske nån minut efter mig.
Har ett brev som ska till Maria, kassören i Barkeryds scoutkår, med fakturan från bowlingen.
Just idag har jag bestämt mig för att svänga in med det innan jag hämtar barnen.
Svänger av mot Barkeryd.
Lämnar av brevet i lådan. Svänger ut.
Kommer till korsningen vid Bästhult.
En bil i diket.
Två kvinnor står med telefonen i örat.
Ser lite virriga ut.
Tittar på vägen.
Där står ängabollens bil, som körde efter mig från stan.
Frontalkrockad.
Ängabollen står livs levande utanför, om något omskakad.
Tack! Till Gud? Att jag inte behövde bevittna en dödsolycka.
Att alla klarade sig med livet i behåll.
Hade jag inte svängt av, hade kanske jag krockat istället?
Där har vi ödet.
Tack för att jag väntade en dag med att åka och lämna räkningen.
Tack för att jag är ledare för scouterna!
***
14/11
Läkarbesök idag. Taggad som attans. Jag och maken satt och skrev ner frågor igår inför besöket.
Härär frågorna och svaren;
Diagnos?
Aktiva triggerpunkter från handled till nacke, eller för den delen, nästan hela min vänstra sida...
sök på triggerpunkter så får ni den här texten;
Triggerpunkter, triggerpunkt, myofasciellt smärtsyndrom, muskelknutar
Triggerpunkter eller muskelknutar är små ömma punkter i muskler med förhöjd spänning, mikrokramper. Detta leder till dålig blodcirkulation och ökad tryckkänslighet i området. Vid tryck mot triggerpunkt upplevs ofta utstrålande smärta, domningar och obehag. Triggerpunkter ger upphov till refererad smärta, detta är en vanlig orsak till bl.a. huvudvärk, axelproblem och falsk ischias. Den refererade smärta, utstrålande smärta som kan upplevas från triggerpunkter följer ej nervernas utbredningsområde (dermatom).
Varför får man triggerpunkter?
Utlösande faktorer kan vara stress, skada (t ex whiplash), felaktig kroppshållning, dålig ergonomi vid arbetsplatsen, sömnrubbningar eller andra orsaker till överbelastning av kroppsdelar.
Behandling?
Hjälp till självhjälp. Varierad träning. Massage.
Remiss till naprapat och senare ordinerad träning hos sjukgymnast dagligen.
Kommer jag att blir frisk?
Jaa! Det kommer att ta tid, men jag har åldern med mig.
Alltså, jag är inte så gammal... ;)
Kan det här vara en ligamentskada?
Nej, det sitter i musklerna!
Fortsatt sjukskrivning?
Nej! Jag provar att jobba mina 70%, dag kväll och helg.
Och håller tummar och tår att detta ska gå vägen nu!
***
11.11.11
Kallt, mäktigt stort, varmt, många själars härlighet och kärlek,
stor ring, ljust, världens energifält,
Omberg
och där står jag, mitt i smeten.
Vi är alla ETT
Våra energier pulserar som en
Låt allt vara som det är
Det är som det ska
Det blir som det ska bli
♥
Tankens kraft är större än någonsin.
Tänk vackra tankar. Tänk kärlek. Tänk ljus.
♥
Den senaste tiden har inte inspirationen funnits till bloggeri,
snarare till depperi,
vilket jag jobbar på varje dag, varje natt, varje timme, minut och sekund
för en bättring.
Jag slits mellan att vara här och nu, och oron för min egen framtid.
Jag slits mellan jobb, arbetskamrater, chefer, läkare och försäkringskassa.
Jag sliter mig själv i tusen bitar för att om möjligt få en liten skymt av den lilla biten av mig själv,
den Pernilla som finns gömd någonstans långt där inne
och vilket syften den lilla biten av mig själv har för världen.
Känns som att jag, min fysiska kropp och min själ inte vill samarbeta.
Mitt i mina egna skärvor, blir jag ständigt påmind om varför jag sitter där.
Värken liksom pulserar, runt och fram och tillbaka, som om den vill säga nåt,
som om den bara vill explodera ut och få en mening och ge mig ett mål.
Snälla snälla sjuka del av min kropp, vad är det för fel?
och framför allt, vad har allt det här för syfte?
♥
Mitt i allt ska vi tänka ljust och kärleksfullt.
Hur?
Tålamod och Tillit
är två fina ord, ska bara utöva dem ett tag till för att verkligen förstå dess innebörd.
♥
Massor av sånt här ♥ till er!
31 oktober
Nu. Efter 2 panikutbrott över att läsa matematik på distans.
Så ha jag tagit det mogna och eftertänksamma beslutet att hoppa av kursen. En gång till.
Men vet ni? Jag ska läsa Matematik B i klass istället.
Hela våren 2012 ska jag ägna två lektionstimmar i veckan åt x och y och alla dess linjer och punkter.
Även åt algebra och sån skit.
Känns väl mer genomtänkt va?
Ni som läser min blogg tror väl att jag är en riktigt velpotta.
Men ibland (läs ofta) så lyssnar mitt hjärta för mycket på alla andra.
Jag trodde att eftersom Per på Lärcenter sa att man kan läsa Matematik B på distans, så kan jag väl också det.
Han verkade ta så lätt på den kursen, det är nåt man läser över natten liksom.
Så nu har jag kämpat i 5 veckor med tanken att
det här är lätt.
Men inte på egen hand.
När man fastnar och bara har en mailadress att tillgå och ett svar från en människa i Norrland fyra timmar senare,
när alla mina matematik timmar har gått åt på att vänta på hjälp.
Då är det inte lätt.
Det går heller inte att läsa över natten.
Så, nu ska jag en gång för alla lyssna på mitt hjärta.
Bli frisk.
Lägga energi på att träna. Träna mig frisk.
och sen. Sen lyssnar vi på hjärtat igen.
♥
27 oktober
Hela månaden bara flyter förbi.
Jag får be om ursäkt till Paradiset att jag inte har varit här och heller inte där
Varken med kroppen eller med själen.
Här läser man upp betyg.
För att komma vidare i livet.
Sitter med mina x och mina y
Fastnar.
Sitter med räta linjer och fina grafer
Fastnar.
Behöver mycket mer tid än såhär.
Men får samtidigt dåligt samvete för den tiden jag inte ger mina barn.
Vilken gröt.
Tänk om det ändå var soppa, oredd, så man iallafall kunde kika igenom den litegrann.
och nu känner jag mig om ännu mer klämd mellan mig själv och mitt jag.
Har trott i en veckas tid att jag var två
grät inombords i natt
när jag insåg att så inte var fallet.
Gråter utombord idag
för paniken över tiden, som inte finns.
Över att tiden finns, men inte räcker till.
Över att jag är så fruktansvärt rik med så mycket fina människor runt omkring mig.
Men att det här går jag igenom alldeles själv.
Vill bara fly, från mig själv.
Svälja huvudet och byta kropp.
♥
andraoktobertvåtusenelva
Tankarna har lugnat sig. Börjar känna något slags lugn inom mig.
Hänger ni inte med? inte jag heller. För det svänger mellanhimmel och jord hela tiden när man
går hemma och är sjuk för länge!
Måste skicka ett stort tack till min ängel till syster som fick mig på andra tankar när jag var i botten.
Du är verkligen bäst på att peppa och att lyssna och att hjälpa och att stötta!
Jag skulle ju inte fråga dig om jag inte visste att du har svar som leder lite mer rätt än de svar som jag har...
Jag älskar dig! För att du är du, när ingen annan är det!
♥
Jag vet ju att jag aldrig kan rymma, även när det känns tugnt.
Vilket inte går, eftersom var jag än är, så får jag ju dras med mig själv!
Det är bara att ställa sig upp, borsta av sig skiten och trampa vidare, in i framtiden.
Tänka framlänges och inte utochin eller bakochfram inte heller baklänges!
Ska träffa en studievägledare imorgon.
Hoppas att han kan ge mig lite inspiration och hjälp i utbildningsdjungeln!
***
Jag måste även berätta att jag ringde efter röntgensvaren.
Hon dröjde sådär jobbigt länge ni vet...
Men, den har blivit mindre! *jippieyeay*
Jag har inget som växer i lungan!
En positiv sak mitt i det liv som jag nu lever!
♥
30/9 Suicidal thoughts
ger upp ger upp ger upp går genom huvudet när fröken står och frågar mig om T´s schema för femhundrade gången.
Känns som om jag försvarar mig, låter jag sån? För hon blir lite förnärmad och försvarar sig själv oxå.
Har lust att bara ta med mig T och gå hem.
Men inte när hon precis har klätt av sig och hälsat på en av sina bästa dagiskompisar.
Kommer till slut överens om samma tider som jag har haft sen jag blev sjukskriven!
Vet ni hur många månader det är? Många.
Alldeles för många.
Har kommit till en punkt där jag känner;
Vad är det för mening?
Det rinner över varje dag och jag känner mig otroligt klämd, klämd mellan läkarbeslut, jobb, kompisar som tycker si och så, familjen som tycker så,
och jag själv som snart inte tycker någonting.
Vad tog JAG vägen mitt i allt det här?
Jag som alltid har haft bra tålamod och gett mina barn mängder av kärlek
sitter nu i nån sorts gröt av att orka ta mig igenom dagen, utan att vara ett mammamonster.
Det dåliga samvetet gnager och jag önskar varje kväll att jag ska vakna nästa morgon
med nytt mod och massor av energi till mina underbara barn!
Solen lyser från en klarblå himmel idag.
Tänk om ändå jag kunde vara sådär klarblå och helt molnfri.
***
24/9 Bägaren som rann över
Har haft ett enormt tålamod med min hälsa det senaste halvåret.
Har inte liksom varit sådär överdrivet frustrerad, som jag borde varit varje dag.
Jag har egentligen gillat läget.
När alla frågar; Hur mår du?
Så är jag en sån som svarar; Jo tack, bara fint, själv?
När jag egentligen borde skrika ut till personen som frågar
JAG MÅR SKIT!
Jag vill bara gå hem och ge upp, gråta och blunda,
hoppars att värken bara trollas bort av någon vacker fe i rosa skimrande klänning.
Den senaste veckan, som har innehållit en förlängd sjukskrivning
skäll från Kassan, Chefen och läkaren
och jag känner mig som en klämd finne i mitten av dessa
och inte blir det bättre!
Förkylningen som jag har dragits med nu sedan 1 vecka,
eskalerar och här sitter jag mitt i natten med honungsvatten!
Har inte kunnat träna som jag vill och nu känns det som jag står på ruta ett igen
med armen i näven och funderandes över var i helvete jag ska ha den till!
Denna vecka har även innehållit ett beslut, som båda armgrenarna är överens om.
Bollandes med alla möjliga så inser jag nog att, "alla möjliga" har alla möjliga åsikter om mitt liv.
Och igår, bland alla mina egna, kände jag att jag ville översvämmas.
och där rann också min bägaren över.
Jag "citerar"(förkortar och lägger in min tolkning i det) min kloka dotter som tröstande sa i bilen hem från släktkalaset;
Du ska inte bry dig om vad andra säger, du gör ju vad som är bäst för dig och din arm.
och där någonstans i hennes gulliga lilla utlägg, slutade jag att storgråta
för jag insåg att hon hade rätt.
Jag ska ju lyssna på mig själv, ingen annan vet vad som är bäst för mig!
Jag älskar dig Wilma! ♥ Du är den klokaste jag känner!
***
19/9
Jag är en misslyckad mamma, jag är en misslyckad mamma
Far igenom huvudet, samtidigt som jag nästan står brevid mig själv och ser på när jag för tionde
gången skriker mig högröd i ansiktet av ilska och frustration.
Hur blev det såhär?
Hur hamnade jag här?
Idag är en dag som har runnit iväg, med toppar och dalar.
Vi har fikat två gånger, kramats och förlåtit tusen gånger, bråkat desto fler, varit på bibblan, på mitt jobb,
hos sjukgymnast och läkaren och i lekparken.
Någonstans efter bibblan rann mitt tålamod ut och då var kl 11:30.
Bravo där mamman!
När vi skulle gått dit, dit och dit...tog vi istället bilen och drog hem.
Mamman arg.
Barnen tjöt hela vägen hem.
inte av glädje.
I korsningen stod vi stilla för några sekunder och jag kände mig ut-tittad
Där satt ett litet barn med näsan tryckt mot rutan och undrade vad vi diskuterade vilt i bilen.
inte var det kärleksförklaringar precis.
Väl parkerad hemma ångrade mamman sig.
In och äta lunch och titta på saltkråkan.
för att sen åka tillbaka in till stan för att uträtta alla ärenden.
och självklart var lekparken inräknad.
Telefontid hos VC resulterade i läkarbesök.
Väl ute från läkaren tappade mamman tålamodet ännu en gång.
Mamma gillar inte att bli utskämd av små söta barn
som drar ner hela farbror läkarens kontor på golvet
för att sen envist inte plocka undan efter sig
medan man själv får en utdömning och en läkare som tittar snett på de små söta barnen.
Vem sa att man ska gå på cirkus!!!?
***
Nu sover mina underbara älsklingar.
Och jag har pussat och kramat dem innan John Blund tog över.
Imorgon är en ny dag.
***
16 /9 Stjärnklart och månljus
Vaknar upp. Mitt i natten. Det är alldeles tyst. Stilla.
Strömmen har gått.
Det får mig alltid att känna maktlöshet.
Vi är sårbara med all teknik.
Är det bara jag som inser det?... när jag sitter på sängkanten,
blir upplyst av månens sken och stjärnorna som tindrar mot mig.
Vad jag är liten.
Liten men samtidigt mycket stor.
insikt
om hur sårbart det här samhället faktiskt är 2011.
***
13/9
"Nu! kom jag på det!"
Den meningen far genom mitt huvud ungefär tio gånger per dag.
"Nu! nu vet jag!"
ungeför lika många gånger.
Vet ni vad?
Nu ger jag upp.
Jag gör verkligen det.
Knyta ihop påsen
sluta tänka
sluta andas.
sluta drömma.
.
10/9
Fredagsmys är jag inte mycket för.
Jag tycker att man likväl kan ha torsdagsmys eller måndagsmys,
söndagsmys eller veckomys.
Har väl inte med dagens namn att göra?
Mer en känsla.
Paradis är en känsla ni vet ;)
Men igår, händelsevis, EN FREDAG,
Hade vi en helskön dag.
Gick upp när vi ville. Ringde alla fröknar och tog en dag av.
A DAY OFF!
Åt frukost på tok försent.
Eftersom vi stod alla tre flickor i familjen, framför spegeln och gjorde oss iordning.
Nagellack, glitter. Grundlig sminkning av mamman, medan tjejerna tittade på, fascinerat.
Redo gick vi ner för att inse att pappan i familjen hade tagit disken innan(!) jobbet!
*mamman jublar och tänker; Jag älskar Ronny!*
En snabb frulle och iväg.
Möta upp Syster och nästa tjejliga på IKEA.
Fika. Mysa. Kramas. Umgås.
och umgås.
Äta i kaos.
Med fyra små flickor, som tappar hamburgare och dricka på golvet
och samtidigt kladdar mat på mammorna och äter med hela kroppen.
Minns inte att jag åt själv om jag jag ska vara ärlig.
Men inte en gång kände jag att jag ville vara där själv, utan barn.
(Ni vet som man kan känna som småbarnsmamma ibland...?)
Jag gillade läget och ja, jag var faktiskt i paradiset.
Hela dagen flöt bort.
Avslutades med en kaffe på Espresso House.
Barnen lekte i inomhusparken och jag mös med mina systerdöttrar.
och mina egna såklart.
Dagen tog inte slut där.
inte paradiset heller.
Det följde med mig till
familjen Skiöld.
Där blev vi bjudna på god middag och skratt och pliringar.
Barnen lekte barnen bråkade
Barnen grät men de skrattade dessto mer.
Tiden försvinner bland skratt och kaffetårar.
Goda vänner kan göra allting tillsammans, men bara de bästa kan göra ingenting tillsammans.
Hur enastående och underbart är inte det där ögonblicket då vi inser att vi funnit en vän?
Verklig vänskap är en planta som växer långsamt.
Paradiset höll i sig hela dagen.
och inte bara för att det var fredag.
Utan för att det var en bra dag.
♥♥♥
8/9 Triathlon
Vet ni vad jag seriöst tänker börja med?
Triathlon.
Det verkar vara nåt för mig.
Jag älskar att cykla.
Jag älskar att simma.
och jag har blivit löp-biten.
Thats it.
Det är bara att köra då?
Ska bara lära mig crawla först. Det var visst ett krav...
Vaddå, kan man inte köra bröstsim några km...?
♥
It just came to me.
♥
och ni som undrar över hur datortomografi-undersökningen gick.
Den gick bra.
Frustrerande nog så vet jag inte mer än ni just nu.
Vet alltså inte om
"förändringen" har förändrats.
Mer info om detta så snart jag har röntgensvaren i min hand.
Tack för all omtanke.
♥
7/9 Väcka den björn som sover
...hörde jag för ett antal år sen... När jag för första gången gjorde ett tappert försök att meditera.
Det var en gruppkonsultation som en vän ville ha med mig på och jag hade väl ingen aning om vart den skulle leda mig.
Här sitter jag, tänkte jag, med en grupp människor, och blundar.
Vad är det här?
Det var då jag fick reda på var jag kommer ifrån.
Eller rättare sagt det som är innanför mitt skal.
Irland har jag levt länge på.
Inte konstigt att jag gillar säckpipa och den underbara dialekt som människorna har där
och den där konstiga längtan till detta land, fick en mening.
Jag fick även höra att mina barn och jag har levt många liv tillsammans.
Vi hör ihop.
Denna gången var det min tur att återigen vara deras mamma.
och de skulle väcka den björn som sover.
Jag fattade ingenting den kvällen.
Mer än att mina barn har mycket att lära MIG
och faktiskt inte tvärtom.
Det är ju de som lär mig vad livet är om.
De har lärt mig vad kärlek är.
De lär mig tålamod.
Frustration.
Mod.
Oro.
Framförallt oro.
De lär mig att växa.
och det känns som att mina barn väcker någonting inom mig som jag inte visste fanns.
Jag, jag är ju där inne någonstans,
bakom alla rädslor
bakom fördomar och förakt
bakom hat.
Jag, det är ju jag som är pärlan i musslans hårt slutna skal.
Ska bara ta mig in.
Långsamt, tålmodigt och med mycket kärlek.
♥
5/9 Ångesten
minns ni i början av mitt bloggande? Då det där inträffade. Det där med proppen.
Det var läkarbesök efter läkarbesök och till slut hittade de ingen propp
MEN
en förändring på vänster lunga.
En förändring?
En förändring kan vara döda celler, det kan också vara cancer.
Alltså kan det nu, medan jag sitter här, växa något i min vänstra lunga.
Imorgon får jag besked om förändringen i lungan BARA är en förändring.
Eller om förändringen har förändrats.
och jag blir faktiskt lite rädd.
Jag vill hålla någon hårt i handen.
och be om att jag slipper gå igenom en cancerbehandling.
***
Vändningen? 1/9
Sista dagen på sommaren avslutades fint, med ett första spinningpass på mycket länge,
där jag svettades ut hela sommaren tror jag....
Första dagen på hösten verkar börjar bra, solen lyser in på oss från en klarblå himmel.
Om ändå allt kunde vara så klart som himlen.
Det enda vi vet om. Himlen.
Har träffat en ny sjukgymnast denna veckan.
Han kände på mig!
Han knådade och knäckte!
När jag gick ut, kändes det som jag kunde sträcka på mig igen!
Hoppas och håller mina tummar och tår att den här behandlingen är min vändning.
Jag vill inte uppleva min 180:e sjukdag.
Jag vill tillbaka till jobbet, gå upp i procent som alla andra och jobba järnet.
Innan jag bestämmer mig för vilken utbildning jag ska gå.
Jag vill inte sitta i panik och söka in till högskola eller akademi.
Måste var lite mer säker först.
Eller?
***
